tisdag 12 december 2017

Skrivträning

Vissa är duktiga på det där med att skriva fint, vissa är det inte. Sonen tillhör den senare gruppen, kan man krasst konstatera. När det hamnar en röd bock i provet för att läraren inte sett att sonen egentligen har skrivit rätt svar då är det verkligen dags att ta tag i det. Igen.

Hur blev det nu så här då? Jo, vi anser att sonen hade otur med några lärare när han började sin karriär inom den svenska skolan i Sverige, de byttes av på löpande band de första två åren - förutom underbara Anette! Vi påpekade tidigt att han skrev rätt oläsligt och frågade om de inte hade sådana där stenciler där man följde bokstävernas krumbukter. Jag minns inte vad vi fick för svar men sonen har inget minne av att någonsin ha använt sig av sådana papper där man ska följa en streckad bana.

Jag har gjort några försök med att göra papper åt honom, en hel sida med A:n, en hel sida med B:n och så vidare men det har inte heller fungerat. För hur kul är det att skriva AAAAAAAAA aaaaaaaa BBBBBBBB bbbbbbbb ...?

Så såg jag någon gång i hans skrivbok att han faktiskt kan skriva snyggt och läsligt. Inte kalligrafi-vackert kanske men helt acceptabelt. Så vad är då problemet?

Jag har funderat på det ett tag, försökt läsa lite om det. När sonens fröken i spanska skolan påpekade att han måste förbättra sin handstil så var det ju bara att ta tag i det. Igen. Och dags att lägga orsaker och ursäkter bakom sig - de gör ju knappast handstilen mer läsbar.

Min teori just nu är att han tycker att det tar för lång tid för honom att skriva och han har så bråttom så då blir det bara kladd. Han måste alltså lära sig att skriva långsamt och sedan lite i taget öka på takten när skrivandet sitter där det ska. Det är ju så man gör med allt. Man provar långsamt, när det sitter så ökar man på takten lite i taget. Enkelt, egentligen. Varför har ingen sagt det till honom eller tipsat oss om det?

Så eftersom jag är som jag är så började jag klura på det och kom fram till att han ska skriva en eller två meningar flera gånger och det måste ta minst en viss tid. Jag provade att skriva en mening väldigt noga och långsamt medan jag tog tiden på det, sedan la jag på lite extra för att hamna på en realistisk tid.


För att det inte ska bli en massa AAAAAA på rad eller en gallimatiasmening (som det är i språkträningar, typ "Jag är en pingvin och jag tittar på teve") så har jag hittat på en barnslig katthistoria där varje sida för historien framåt. Varje mening ska skrivas fem gånger och måste ta minst 90 sekunder, det får gärna ta längre tid men inte mindre. Sonen gnäller lite men inte så mycket som när vi satte ett AAAAA-papper i handen på honom. Han har skrivit fem 90-sekundersidor nu, de kommande fem sidorna är på minst 75 sekunder, nästa fem sidor är 60 sekunder om jag anser att vi kan öka på takten. Det lägsta är nog 45 sekunder och dit är det långt kvar egentligen, om han ens behöver skriva så fort (när jag skyndade mig på skrev jag på 40). På mannens inrådan har jag dessutom börjat att lite i taget plocka bort de övre stödlinjerna. Det visade sig i dag vara lite vanskligt ... Men bra träning, det med.

Fungerar det då? Jo, jag tror det! Vi fortsätter tills vi ser ett bra resultat, helt enkelt. Sonen har på eget initiativ noterat dit tiden för varje mening och man ser klart och tydligt att när det gått fortare (= lite för fort) så är resultatet mindre bra. Det blir på så sätt också uppenbart för honom själv och motiverar honom bättre. Precis som spanjorerna i allmänhet: han kan om han vill.

Hur är din handstil? Behöver jag skicka dig mina övningar? :D

söndag 10 december 2017

Skyltsöndag nr 79 - En platt dag

I Spanien är det lovdag den 6 december och sedan även den 8 december. Vet inte riktigt hur de tänkte med den 7 december där emellan som alltid då blir lite klämd men det innebär att många tar ledigt denna dagen, så även skolbarnen. Så vi lät faktiskt sonen få slippa skolan den dagen (plugga kan han ju göra hemma också).

Vi fick den strålande idén att åka till Fuengirola på morgonen och äta churros, det är hur länge sedan som helst som vi gjorde det. Dessutom skulle jag gå in på Mercacentro och köpa lite kryddor till julbakandet och lite annat. En liten familjeutflykt i all enkelhet. Samt att sonen inte fastnade vid datorn hela dagen. Eller vi, för den delen.
Så vi skippade frukosten hemma och satte oss i bilen. Vi svängde vid Fuengirola av från A-7, motorvägen, och över bron ned mot tågvägen med solen i ögonen. KABAM! sa det när bilen åkte ned i ett hål i vägen och jag skrek till högt, blev så rädd! Sedan satt jag och ojjade mig lite över hur det nu hade gått med däcket, det där kändes både i bilen och i kroppen!

Vi körde några hundra meter och sedan började det låta lite konstigt och bilen började att luta. Punktering ... Tur i oturen hade vi ändå med att vi kunde svänga av från tåggatan och på en gång hitta en avlastningsplats där vi kunde inspektera skadorna. Platt.

Vår bil är utrustad med ett reparationskit i stället för reservhjul och det var ju ... intressant. Med ström från 12 V-uttaget i bilen kopplar man i ventilen in en liten kompressor som sprutar in ett skum från en flaska man kopplar emellan. Jag stod väldigt skeptisk när mannen min tryckte på knappen så att den lilla maskinen skulle sätta igång det automatiska pumpandet. Pappa och jag försökte för 20 år sedan att fixa en punka med en sådan där skumsprayflaska och det funkade inte särskilt bra.


Det gjorde det inte nu heller, det rann bara ut. Så ja, det var bara att ringa efter bärgningsbil igen. Medan vi väntade på den sprang sonen och jag in i en butik och köpte lite pan de leche (ett mellanting mellan bröd och bulle), lite dricka och en påse med russin. Vi hade ju inte ätit någon frukost än och det kändes som att vi nog skulle behöva energi inför de kommande timmarna.


Bärgningsbilen kom, bilen lastades på, mannen min följde med och sonen och jag promenerade till bilverkstaden (vi fick inte plats allihop och jag gick hellre den knappa kilometern), på vägen dit passade jag på att fota orsaken:


Hit hade bilen bärgats:


Ibericar Benet i Fuengirola i området Las Salinas. Attans stor butik!


Väl på plats var det bara att sätta sig ned i la sala de espera, väntrummet. Vi åt lite russin och lite bröd, de hade en kaffeautomat jag lekte med (mysko historia) och mobilerna plockades oundvikligen fram för tidsfördriv.

~ ☺ ~

Men där kunde jag ju inte sitta stilla utan knatade runt lite medan vi väntade på att få veta vad som skulle ske med bilen. Det fanns lite att titta på, det gäller att roa sig så gott man kan i en situation som denna.


Som deras lilla utställning över hur däck ska se ut. Alerta, då börjar det bli dags för att tänka på däckbyte. Siniestro, då är det dåligt ställt och däcket bör omedelbart bytas medan Seguro är säkert. Hade gärna velat byta plats på Alerta och Siniestro ... Kliade i fingrarna att ställa dem i rätt ordning. Hade däcken inte varit så tunga och så högt upp hade jag definitivt gjort det!


Om man nu då har däck som inte faller in under kategori Seguro - som vi i detta läget - så kan man titta på den stora skylten med modeller och priser.


Eller så kunde man titta på bildspelet som berättade att de just nu hade 70 % rabatt på det andra däcket om man köpte Continental. Hade inte vi Michelin ...?

~ ☺ ~


De hade även en stor monter med kepsar, pennor och annat reklamigt man kunde köpa. Vad sägs om ett USB-minne som ser ut som en Mercedes Bentz? För knappa 60 €? Inte ...?

~ ☺ ~
 

Sedan kan man ställa sig och titta på rolluppen som skyltar om BRABUS. Engelsmän måste garva ihjäl sig åt detta! Vi svenskar tycker väl att det är rätt kul med bra bus och undrar varför någon helt plötsligt inte särskriver.

Vi fick info om att det skulle ta ungefär en timme så då gick vi och åt lite på ett fik en bit ifrån, slappade lite och sedan satte vi oss åter i soffan där i väntrummet.

~ ☺ ~

Jag passade också på att besöka toaletten och se där!


Vilken fullträff för en Skyltsöndag!


Titta så fina!!!


~ ☺ ~


Till slut kunde vi se på skärmen att vår bil hade en grön bock: den var klar!

~ ☺ ~

En av Spaniens alla Antonios kom och satte sig vid sitt skrivbord och knappade frenetiskt vid datorn, tog fram miniräknaren, knappade lite till.  


Under tiden kunde vi sitta och läsa all den här viktiga informationen ¿Qué información debe saber?, saker som vi borde veta ... Ja, just det ... Till slut skrev Antonio ut ett gäng papper och mannen min tog fram betalkortet. Två nya Continental-däck där fram, skiftat och klart för 203 €. Ganska acceptabelt. Om man nu prompt måste punktera däck. Tror ni Fuengirola kommun betalar tillbaka det?

~ ☺ ~

Visst ja, måste kolla vad ny reparationsgrej kostar! Eller i alla fall en påfyllnadsburk med värdelöst kladd. Det finns fler hål att köra ned i.

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

lördag 9 december 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 49

Godisgrisen Ama de Casa vill ha en näve med lördagsgodis så här kommer den! Ibland är det ju bäst att vara till lags.

Godisbit nr 1
Eböcker. Jag vet att jag tjatar. Men jag skulle låna två böcker till sonen i veckan och ser att det nu finns nästan 20 000 eböcker att låna på Stockholms Stadsbibliotek! När vi flyttade till Spanien 2014 tror jag att det låg på knappa 3 000 böcker. Det är inte bara en godisbit! Det är en hel gigantisk påse!!!

Godisbit nr 2
Det oväntade!


En myra har nog dragit in ett frö från ruccolan till sitt bo i husgrunden. Visst är den vacker där! Fast den fick inte vara kvar, vill hellre ha kaklet kvar på väggen.

Godisbit nr 3
När det blir billigare än man trodde! När man tvingas betala en hel del pengar för oväntade händelser men när det ändå blir lägre än man fasat för. Som i måndags när jag på en gång fick tid hos tandläkaren efter värk under natten för en molar har spruckit itu. Tandläkaren Patricia sa att det skulle kosta 90 € att ta bort den gamla amalgamfyllningen, 30 € för röntgen och sedan fick vi se hur där såg ut när plomben var borta. Dagen efter gjordes arbetet och innan hade jag vakna mardrömmar om tänder som måste rotfyllas eller dras ut och sedan räkningen på det.

Det slutade med en kompositlagning av den delade tanden. Den är fortfarande öm och jag måste vara försiktig med den om jag vill ha den kvar (ja tack) och det kostade 90 €. Så nu har jag provat på den utmärkta spanska tandvården också. Och vilken snygg klinik det var! Skulle fotat ... Men jag var inte riktigt på humör.

Jag brukar ju plocka fram tre bitar ur godispåsen men vi tar en godisbit till, mycket energi har gått åt den här veckan. Ska berätta mer om varför i morgon i veckans bidrag till Skyltsöndag.


Godisbit nr 4
När svärmor ringer och frågar efter tips om recept! Den här gången på glögg, det är ju inget som finns i Serbien. Så jag slog upp min köksbibel Bonniers Nya Kokbok från 1985, den med alla mina noteringar och stänk från när den legat uppslagen vid spisen eller intill bakbänken, den enda som fick följa med från Sverige. Det där är ett bra grundrecept, sedan kan man ju justera sockermängd (det ska inte vara för sött, tycker jag), hoppa över starkspriten, byta ut pomerans mot apelsinskal osv.

Många smaker där i den sista biten!

söndag 3 december 2017

Skyltsöndag nr 78 - Que?

Jag skrev ju tidigare att jag skaffat mig en ny mobiltelefon och att jag väntade på att fodralet skulle komma. Det gjorde det inte ... Amazon Logistics är inte bra, kan vi tyvärr konstatera. Vi makulerade den ordern och beställde igen, leverans kom på utsatt tid med annan speditör.

Jättenöjd med fodralet, är jag! Och skyddspåsen den kom i var ju bara som krydda på det hela:


Alltså, den påsen är ju inte särskilt upphetsande. Det är texten som är lite ... speciell ...


"I'M MY LIFE's GETTING BETTER.
MLGB X WONDERHOMIE

The new mobile phone shell accessories brand PLASTIC PISTOL, the door ring presented in exquisite handmade Japanese craftsmen.

Mobile phone shell with high-quality head layer cowhide, respectively with snake and crocodile embossed steel mould stereo imprint, the back is flannelette composite, protect the body from friction scratch. At the same time, a detail setting can support mobile phone, let reading or watching videos more convenient."

Som man säger i Spanien:


Förresten, angående handgjorda japanska hantverkare så är fodralet Made in China ... Och påminner starkt om "bruksanvisningen" jag visade i min Skyltsöndag nr 8.

~ ☺ ~


Från det ena till det helt andra: visst skyltar väl detta om att julen har tagit ett kliv in i huset! Nybakade lussekatter som avnjöts med glögg. De små järnekarna är från förra årets arrangemang på bordet.

~ ☺ ~

Detta var ytterligare ett avsnitt i genren Fritt Tolkad Skyltsöndag!

~ ☺ ~

Vill du se fler skyltningar kan du klicka på etikett Skyltsöndag här i bloggen. Glöm inte bort att kika in på förvaltaren BP's Skyltsöndag! Här är alla medverkare.

lördag 2 december 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 48

I dag hittar jag godisbitarna i ett och samma rum!

Godisbit nr 1
Att få ihop något snyggt av det som skulle slängas! I våras någon gång tog jag gästrummet i besittning som mitt kontor. Där fanns ju inget skrivbord och av mitt gamla användes bordsskivan som vardagsrumsbord. I garaget hittade jag dock delar av en gammal IKEA-säng som skulle kastas. En gavel blev mitt nya skrivbord tillsammans med benen från det gamla skrivbordet som skruvades fast. Blev jättebra!

Överföring pågår från gamla till nya datorn
Skrivbordets djup är 47 cm.

Godisbit nr 2
Ny dator igen! Min dator har egentligen från första början betett sig rätt skumt emellanåt och nej, det var inte mitt fel, inte varje gång i alla fall. Så vi passade på att utnyttja Black Friday/Cyber Monday och beställde en HP All-in-One med Touch screen. Hur coolt är inte det! Leveransen var helt suverän! Beställde i måndags eftermiddag, skulle levereras på onsdagen men tisdag förmiddag bankade det på dörren. Inte ens 24 h tog det.

Allt på plats! Eller nästan i alla fall, lite kvar. Skrivbordets djup är nu 63 cm.Känner ni igen soluppgången?

Godisbit nr 3
Att få ihop något ännu snyggare av det som skulle slängas! I och med den nya datorn och dess mycket större skärm satt jag plötsligt för nära skärmen. Det tog en halv dag att inse att det här kommer inte gå, ont i hela högerarmen. Så i dag tog jag en ny vända ut i garaget och hittade mer bitar av den där gamla IKEA-sängen, den andra gaveln blev en liten hylla som skrivbordet djupades med (kan man säga höjas och breddas borde man kunna säga djupas, anser jag).

Sonen undrade om det finns fler bitar av sängen kvar i garaget. Hans skrivbord behöver också djupas tycker han och jag är nog benägen att hålla med. Men inte i dag. Nu är jag trött!

onsdag 29 november 2017

Spanska skolan - del 11: Pasen

- Var inte du på Lengua i måndags? frågade jag sonen lite förskräckt blandat med "vad i h-e...!"
- Klart jag inte var, jag hade ju spanska!
- Jaha, svarade jag och stängde ned appen för PASEN i mobilen.

Den där "Vad i h-e!"-känslan förflyttades från den tonårige 12-årige sonen till spanska skolan och dess informationsflöde.

Kommunikation är bland det svåraste som finns att göra rutiner för, det fick jag lära mig när jag utbildades till internrevisor inom kvalitet, ni vet ISO 9000, 14000 och liknande kvalitetsstandarder. Rutiner är visserligen lätta att notera ned, problemet är att få folk att efterleva dem. Det är lika illa när man skriver rutinerna utefter hur folk gör för alla gör olika och det fungerar sällan bra i organisationer. I och med internet och dess möjligheter har det ju så klart blivit lättare. Men egentligen är det fortfarande samma problematik. Någon måste fortfarande konsekvent göra informationen tillgänglig på ett sätt som är lätt för andra att ta till sig.

I Andalusien finns det alltså något inom skolvärlden som heter Séneca. Det är ett internetbaserat kommunikationssystem där skola, lärare och föräldrar kan informera varandra. Jag tror att detta system har samma funktion som svenska Skola24.se där man som förälder kan anmäla om sjukdom eller planerad frånvaro samt se barnets mål och framsteg i skolarbetet. Den del som familjerna använder sig av heter PASEN

Hur kommer man åt informationen?
Man kontaktar skolan för att få åtkomst till PASEN. I vårt fall tog det över en månad att tjata sig till ett lösenord. Vi följde instruktionerna på skolans hemsida och ansökte om lösenord där. Inget hände så då gick jag till receptionen där jag fyllde i en blankett med samma info ("Jo, vi har lite trassel på hemsidan."), för att sedan börja tjata på sonens lärare och sedan tjata lite till ...

Det var under tjattiden irriterande att fråga efter saker och få till svar att det finns på PASEN. Jo, men jag har ju inte fått lösenordet av er än ... Som tur är har vi bra kontakt med sonens lärare så en del svar har vi ju fått, i alla fall. Det mesta, tror jag.

Till slut fick jag papperet med användar-id och lösenord och därmed fick jag äntligen tillgång till systemet. Nu kunde jag hålla koll på sonen! Ja, det var då jag fick se den där la auscencia, frånvaron, och jag stövlade i strumplästen in på sonens rum.

Vad kan man göra på PASEN?
  • Föräldrar kan få information från skolan om eleven har skolkat.
  • Barnets schema ska finnas där
  • Betyg och omdömen ska finnas tillgängligt
  • Kontaktinformation
  • Information från lärarna om kommentarer kring barnet
  • Kommande läxor och prov kan noteras av läraren 
  • ... säkert något mer.

Appar 
PASEN finns som app för iOs och Android och då heter den iPas och finns för nedladdning på Apple Store respektive Google Play.

Det finns en app till som heter iSén för Séneca. Det är som jag förstår det lärarnas motsvarighet till iPas, den app där de fyller på med informationen om eleverna.

PASEN är ett utmärkt verktyg även om jag inte riktigt orienterar mig så bra i den ännu. Tror att en del av problemet är att det är mycket som gapar tomt. Alltså, jag vill ju att det ska vara tomt på sjukfrånvaro och andra typer av frånvaro. Men information som status på läxor och prov, planerade aktiviteter mm, där är det ekande tomt. Kanske lärarna inte vet om iSén? Som alltid med informationsverktyg så krävs det ju att någon fyller på med information för att verktyget ska fungera som tänkt.

Just nu känns lite som att man ser den fina hyllan i sin skalle, man har en hammare och spik men inga plankor att sätta ihop ... Då blir det svårt att sätta dit några skolböcker.

lördag 25 november 2017

Lördagsgodis 2017 vecka 47

Det har inte varit en helt lätt vecka då familjen fick ledsamma besked: min kusin gick hastigt bort. Det är svårt att njuta av livet just då men kanske är det precis vid de tillfällena man verkligen ska se livet omkring sig och reflektera över det goda man faktiskt har i sin närhet. De allra flesta av oss har nog trots allt några små ljus att ta fasta på. Och hur liten lågan än är så är den väl värd att betrakta och hålla en skyddande hand kring.


Godisbit nr 1
Det roliga i vardagen! Sonens förtjusta skratt när man visar honom påsen med makaroner jag hittade på Lidl. Varje makaron är ca 7 cm ... En del av dem är nu fyllda med köttfärs och grönsaker och täckta med en ostsås. Snart ska det avnjutas.

Godisbit nr 2
Mannen mins nöjda uppsyn där han sitter framför den otroligt stora och gigantiska TV:n vi passade på att köpa under Black Friday för pengar han fick när han fyllde år. Han sitter där med  ett nästan lite fånigt leende! Godisbiten är inte TV:n utan mannen mins nöjda uppsyn.

Godisbit nr 3
23 grader och strålande sol hade vi i går, i dag var det mer mulet. Men ändå helt underbart att ta en paus i arbetet och att i den lite molnhöljda solen sitta knappa 25 minuter och lyssna på ett gammalt avsnitt av Språket.

Och tack för alla kommentarer! Jag läser dem även om jag är sämre på att svara direkt (skyller på min nya mobiltelefon och att det inte fungerar som i Windows! Dumma-dumma-dumma Microsoft som inte fortsätter med mobiler!). Men nu tror jag att jag är ikapp med att svara ... Just nu.