söndag 30 november 2014

Vägen till den perfekta lussekatten


På lördag ska vi på glöggfest! Ja, om det inte regnar för då blir det inställt, vännen Fru Torreblanca har inte plats för alla inomhus. Jag har blivit beordrad att ta med lussebullar (hon vet att jag gillar att baka).
- Inga problem! sa jag.

För inte ska väl det vara några problem med att sno ihop en sats saffransbullar, börjar ju få snits på kardemummabullarna och saffran måste vara lätt att få tag på, krokusen den växer ju för 17 här i Spanien. Jo, och vad det då resulterar i är att det finns sjuttioelva olika varianter. Glöm den där påsen med 0,5 g i kassan på ICA.

Hel, mald, för paella, för fisk, stora förpackningar, små förpackningar, saffran med extra färg, är det där saffran?... Gaah! Nu är vi där igen!

Till slut köpte jag en kartong med 400 + 100 mg mald saffran (hade ju ingen mortel). När jag någon dag senare börjar ta fram inför mitt provbak börjar jag bli konfunderad. I asken ligger där fem små påsar i "normal" storlek. Men 500 mg, det är ju...0,5 g. Skulle de där fem påsarna vara EN svensk påse? Skulle jag alltså ha köpt TVÅ askar? Frågade mannen min och han höll med, jag tog med och diskuterade med Fru Torreblanca och vi kom fram till att jag skulle börja med en påse. Jag hade nämligen öppnat en av de små påsarna och det luktade väldigt mycket.

På jäsning
Det visade sig att matematiken stämde. Det blev ena riktigt bleka och smaklösa lussekatter och då hade jag ändå tagit fyra av påsarna i stället för en som jag tänkte först. Dessutom så jäste degen så infernaliskt så jag tror jästen åt upp allt socker för bullarna var heller inte söta. De var helt enkelt urtrista!

Fast de blev riktigt snygga...

Nu måste jag köpa mer saffran till lördagen. Ska se till att det är 1 g då och eftersom jag nu har en mortel kan jag köpa hela saffranstrådar! Och så ska jag ta mycket mer socker!

Den allra första Advent

Ja, det är ju det man firar i Sverige idag med första lussekatterna och det första ljuset som tänds i ljusstaken.

Här då, i Spanien, där är det en vanlig söndag i jultider. Det finns massor med juldekorationer och enorma mängder julgodis (spanskt sådant, här finns ingen Aladdin-ask, minsann) i butikerna, det har börjat dyka upp ljusdekorationer i träd och mellan husen också. Så julen är i antågande men Advent? Nä, det är inget som firas här.

Min adventsljusstake ligger så klart magasinerad... Jag försökte få sonen att göra en på trädslöjden men har inte sett skymten av någon och han säger han inte har gjort någon "för träslöjdsläraren har säkert slarvat bort ritningen" (jag hade skickat med en skiss på den som jag snickrade när jag gick i skolan).

Misstänkte att det skulle barka åt det hållet så lite förberedd var jag. Jag hade därför köpt två stora fat samt röda (nåja, de är bourdeaux-färgade) blockljus, hade några vita hemma redan. Idag tvingade jag med sonen ut i trädgården här där vi bor för att se vad där fanns att leka med.

Glöm mossor, lavar, kottar och lingonris. Istället blev det väv från palmen (ser ut som juteväv!), murgröna, några vippor från en tall med 15 cm långa barr, något som liknar lärkkottar men kommer från ett träd som har ca 20 cm långa barr, cypresskvistar med kottar på, den torra fröställningen från det australiska flamträdet (petade bort fröerna för de är orangea).

Lite spretigt bidde det men det gör inte så mycket.
Det bidde ganska så fint, om jag får säga det själv. Men det är inget man låter stå och brinna oövervakat för då blir det Adventseld i stället.

I veckan ska vännen Fru Torreblanca och jag ta männen våra till en ny växtbutik, den ska tydligen vara tre gånger så stor som de gigantiska vi tidigare har besökt. Där ska vi se om vi hittar en rumsgran, har ju fått för mig att jag ska ha en sådan som julgran. Fru Torreblanca vill ha sin gran på plats till glöggfesten på lördag, får se om det blir en rumsgran för henne med.

Det har börjat klia och rycka i pysselfingrarna något enormt! Ska ut i andra ärenden i morgon och förhoppningsvis kan jag få med mig hem lite pysselmaterial att göra juldekorationer av. Har i alla fall fått lite utlopp eftersom det imorgon är startskott för paketstressen för sonen: då ska han få öppna första paketet av 24, instruktionerna kommer han dessutom att få till sin e-mail. Han kommer få spader för han måste vänta ända till julafton tills han har alla bitar men han behöver öva upp sitt tålamod. Alltså, jag är inte så elak att han får en bit här och en bit där, jag har följt sida för sida i instruktionerna och gått igenom två gånger. Så imorgon är det bitarna för sid 2-7. "Win-win" kallas det tydligen för: han får något han älskar, jag har fått pyssla och han får lugna sig.
Win-win-win...

Nu har han gått och lagt sig så då kan jag publicera detta! :)

lördag 29 november 2014

Vaniljsocker

Jaha ja... Jag har tydligen en tendens till att få saker på hjärnan.

Med julen som närmar sig med stormsteg börjar jag ju tänka på bakning i stora mängder. Ja, historien visar att jag har tydligen en tendens till att låta det gå lite överstyr... :) I stället för de tre planerade godisvarianterna blir det lätt åtta. Eller tio... Och så glömde jag en planerad variant och så blev det 14.

Glömt var jag lånade den vackra amerikanska bilden ifrån...
Det senaste på kryddfronten här i Spanien är att jag inte har hittat något vaniljsocker som jag känner att jag vill köpa. Det är konstgjort, jag förstår inte exakt vad det är i förpackningen eller så är det aromer - vilket väl är konstgjort...? Jo, det finns vaniljextrakt/-essence i flaska också men det har jag ingen erfarenhet av. Säkert otroligt bra men det kan vi prova någon annan gång. Eftersom jag gillar Martha Stewart har jag sett produkten användas men som sagt, en nyhet i taget.

Alltså får man lösa problemet själv, ta saken i egna händer... Min melodi!

Iförrgår köpte jag därför en vaniljstång som jag skrapade fröerna ur, skar stången i bitar och körde allt med mixer tillsammans med strösocker. Detta har jag nu hällt upp i en glasburk och redan börjat använda, kommer bli bättre ju längre det står. Massor med mumsigt vaniljsocker!

Varför har jag aldrig gjort detta tidigare? Är ju hur enkelt som helst.

Jag la ju förresten kardemummafrökapslarna i strösocker för ett tag sedan och det luktar gudomligt. Har kört ihop det också nu, måste dock sila bort fnaset men jag har ingen sil, bara ett såll som är för grovt. Måste prova att använda det i téet, jag har inte socker i kaffe annars är nog det klockrent!

Allt i sinom tid. Har förresten köpt en mortel i bambu på kinabutiken, tyckte den var så fin och matchar skärbrädorna jag köpt där tidigare. Ska bli spännande att se vad som händer när jag ska krossa kardemummafröerna. Vad går sönder först...?

fredag 28 november 2014

Registrering av bil - akt 2

Idag öste regnet ned och planen sedan några dagar tillbaka var att åka till Miramar för att köpa långbyxor. Men först lite frukost på en närbelägen cafetería.

Plötsligt ringer min telefon och det är Antonio, han på Gestoría Rosales som fixar med registreringen av bilen.
- Hola Antonio! svarar jag.
- Hola, you have not collected the papers for the ITV inspection today! säger han.
- Today?! You said next Friday when you called this Monday.
- Yes, and that is today.
- No, then you say this Friday, next Friday is next week...
Jag inser i detta läget det idiotiska i att diskutera engelska med en spanjor när vi bara har en kort stund på oss och massor som måste göras innan bilbesiktningen...

Så in i bilen, hämta papperen hos Antonio och få en snabb info om "när-var-hur", hem och plocka bort takräcket (har suttit där tillräckligt länge nu, kan man tycka), kolla att alla lampor funkar (ungefär som att vi hade hunnit byta en ev trasig!), slänga ut onödiga saker, ta med tjocka pärmen, kolla vart vi ska åka, toa, dricka och så iväg i den tjocknande dimman...

Vi hittade dit utan problem, parkerade bilen och gick in i Oficina för ankomstregistrering. Efter lite trassel fick vi en lapp (vet fortfarande inte vad vi skulle med den till) och så stod vi och väntade men fattade absolut ingenting: vilken skärm i taket ska vi titta på, ska vi till kassorna eller till bilen? Till slut trängde jag mig fram och frågade kvinnan bakom kassan:
- Excuse me, may I ask a question? frågar man lite svenskt försynt...
- No.

Öh... va?!

Men det visade sig bara vara det att hon inte kunde engelska. En annan kom och förklarade att vi skulle vänta tills ankomstregistringsnumret syntes på en av skärmarna i taket, dvs vår tur att gå fram till kassorna. Tog någon minut och så fick vi betala 153,40 € och blev åtsagda att vänta tills bilens registreringsnummer syntes på en annan skärm i taket. Så där satt vi och väntade ca 20 minuter med blicken oavvänt vänd mot skärmen tills det blinkade uppe, port 1 skulle vi till.
In i bilen och till port 1. Vänta lite och sedan var det dags för den första spanska besiktningen i vår och bilens liv...

I Sverige är man van vid att man kliver ur bilen och de pillrar och tittar på allt själva medan man tar sig en kaffe i automaten. I Spanien kollar de allt medan man hjälper till med att tända och släcka bilens alla lyktor, man vrider på vindrutetorkare, trycker på bromsar och allt det där andra som kollas. Nu har jag hört massor med nya spanska ord. Hört, inte lärt. Var stressad genom hela situationen, allt är ett dis. Hur f-n sätter man på dimljusen!? Besiktningsmannen stack in handen genom den nedvevade rutan och vred hjälpsamt och leende på reglagen.

Allt var så bra så med bilen (JÄTTESKÖNT att veta efter sommarens bilfärd och alla branta backar med vägbulor överallt!) och därefter tillbaka till Officina och förvirringen. Vad gör vi nu då? Tar en ny lapp? Till slut fram igen och frågade en kvinna bakom kassan.
- No ingles.
Nä, ok. Provar nr två. Den tredje kunde informera oss att de ropar nu upp oss med namn.
Så där satt vi sedan i säkert 45 min och undrade hur de skulle uttala mina namn. Emma är ju lätt men resten...?
- Hyundai! står det en gubbe och ropar ut över de församlade. Ingen reagerar.
- Hyundai? ropar han igen.

Herrejisses, det är ju jag det! Eller ja, bilen. Jaha, är det så jag heter nu! :) Han gav oss i alla fall besiktningsprotokollet samt en klisterlapp som ska placeras på bilens vindruta, den bekräftar att bilen är besiktigad och får framföras i ytterligare två år.

Nu ska vi på måndag lämna över papperen till Antonio som sedan åker tillbaka till ITV och hämtar mer papper vilka han tar till Benalmádena Town Hall, betalar vägskatten åt oss, till polisen (eller i vilken ordning det nu var) och sedan hämtar han ute de nya skyltarna på torsdag.

Antagligen.

onsdag 26 november 2014

Hur tänkte jag då...?

Ja, det kan man verkligen undra! Hur tänkte jag när jag lät packa in mina fina köksknivar och tog dem med mig ned i bilen - ville inte vara utan dem - men däremot magasinerade jag den tillhörande knivslipen...?! Alla vet ju att en kökskniv måste slipas med jämna mellanrum för att inte bli ohanterlig.

Så nu måste jag omedelbums hitta en knivslip.

En tur till kinabutiken, kanske?

En smurf, tack!

Att sätta sig på en cafetería eller churrería och beställa något till frukost är för en som icke är kunnig i spanska en upplevelse.

Jag tror jag vet vad jag har beställt men frågan är vad som egentligen kommer att ligga där på tallriken med kaffekoppen intill... Jaja... Spännande!

Nere på hörnet vid Svenska Skolan finns ett fik (Restaurante Cafetería el Capricho) som frekventeras mycket av de svenskspråkiga men även av de nativa. Tittar man på menyn med frukostsmörgåsar har de en massa pålägg som kan läggas på tre olika sorters bröd: pitufo, mollete och baguette. Baguette är ju baguette, mollete betyder muffins och är ett vitt platt bröd, lite åt pizzabrödhållet fast inte lika segt. Liknelsen vid/översättningen till muffins övergår dock mig - men det är väldigt gott.

Till sist då pitufo. Det roliga är att när man knappar in dessa bokstäver på olika översättningsappar i mobiltelefonen så översätts det till smurf, den där blå lille figuren som är tre äpplen hög!

Är det blåbär i? Får man blå tunga? Varför heter det smurf!?

Igår var vi där och då bad jag om att få en café con leche y un pitufo Campero sin mayonesa, dvs en kaffe med mjölk och en smurf med skinka ost och sallad utan majonnäs.

Och oj så gott det var!


Någon smurf låg det som sagt inte på tallriken, den var inte blå och min tunga blev det inte heller. Frågan kvarstår alltså: varför heter det smurf? Vilken är liknelsen?

Nu är vi nästan inskrivna i kommun!

Idag körde jag ned tjocka pärmen i min handväska (eller hand- och hand-, den är större än så eftersom mannen min ska ha plats med så förbenat mycket i den) tillsammans med passen i original och åkte sedan med mannen min till Ayuntamiento Benalmádena (kommunhuset) i Benalmádena Pueblo, några minuters bilfärd ifrån oss.

Där satt vi och väntade några minuter på vår tur, under tiden beundrade jag den vackra salen, hallen, vestibulen eller vad det nu kallas för. Titta så fint!

Sedan fick vi komma in, berätta för damen på andra sidan skrivborden att vi önskade skriva in oss i kommunen, dvs registrera oss för padrón. Vi fick fylla i en blankett med våra uppgifter och hon frågade om vi hade papper med oss.
- Jamenvisst! sa jag och plockade fram tjocka pärmen. Vad vill du ha!?

Jag hade redan innan vi kom dit hittat information på deras hemsida om vad de önskade för papper så jag var förberedd med ocriginalen samt kopior på "allt", dvs följande:
* Pass
* Residencia (alt NIE om man inte har residencia)
* Hyreskontrakt (alt ägarbevis på bostaden)
* Personbevis för sonen

Damen på andra sidan skrivbordet var lite ointresserad först men hon märkte att vi verkligen försökte att göra allt rätt så hon mjuknade upp lite, vi satt sedan en stund alla tre och ondgjorde oss över folk som flyttar till nya länder (oavsett var eller vilken orsak) och inte ens försöker lära sig språket. Hon berättade om en kinesisk man som var spansk medborgare och kunde inte ett ord spanska. Trist...

Hur som helst, nästa vecka får vi åka tillbaka och hämta våra kort på att vi nu är inskrivna i kommun och kan nyttja dess faciliteter utan dåligt samvete.

Det hela tog inte så lång tid, 30 minuter kanske? På vägen ut höll det dessutom på att bli ett litet fotbad för mig, jag babblade på och tänkte inte på den söta lilla fontänen mitt i ... utrymmet... Klarade mig dock!

söndag 23 november 2014

Dessa förbenade glasögon!

Sedan tonåren behöver jag glasögon för att se på avstånd. Det har egentligen inte bekymrat mig så mycket, har sett dem som en accessoar, möjligen. Jag är dessutom inte hjälplös utan dem, står t ex inte på körkortet att jag måste ha glasögon för att framföra ett fordon.

Jag är även mycket ljuskänslig så jag skaffade clip-ons till mina vanliga. I längden blev det lite bökigt och då skaffade jag slipade solglasögon - åh, vilken uppfinning! Dem har jag alltid med mig nu, nästan viktigare än de vanliga. T ex så glömde jag mina vanliga slipade glasögon när vi för 10 år sedan skulle på sonens ultraljud, barnmorskan tyckte nog att jag var knäpp som låg där i mörkret med solglasögonen på och tittade på skärmen uppe i hörnet. Men jag ville ju se! Ordentligt!

Men så har vi det här med att ha passerat 40... Nu är det liksom inte kul längre. Det blev väldigt påtagligt under resan ned hit till Spanien när jag satt med kartboken i knäet och sedan letade vägskyltar. Jag satt med två glasögon på mig samtidigt. Gissa om jag svor! Och jag kan mååånga svordomar.

SUCK!
Här i Spanien vill jag ju gärna sitta i solen och läsa. Alltså har jag ett par läsglasögon som jag satt de där sparade clip-on:en på. Och så ligger det läsglasögon lite här och där, samt vanliga oslipade glasögon.

I en tidning såg jag en annons om gratis synundersökning på SpecSavers i Fuengirola, progressiva glasögon för 59 € (och uppåt) samt att man fick ett par extra på köpet (t ex progressiva solglasögon!).

I veckan ska vi boka tid för undersökning, mannen min behöver också nya. Så får vi se hur detta avlöper... :)

lördag 22 november 2014

Lördagsloppis på feriaplatsen

Idag har vi provat på något nytt: vi har varit på loppis i Fuengirola.

Varje lördag (jag tror det är kl 10-14) är det nämligen loppmarknad på Recinto Ferial, området där det på tisdagar är marknad med framför allt frukt och grönt. Och eftersom det är några saker som jag funderar på att införskaffa så tänkte jag att vi kunde ju börja där, kolla vad som finns. Men inte minst se vad man i Spanien menar med loppis.

Vi kunde fort konstatera att på den mycket välbesökta loppisen såldes det ALLT - från stora soffgrupper som stod uppställda till lösa knappar i burkar! Det kändes som att det var större variation på utbudet än t ex Täby-loppisen eller så är det så att det inte bara är IKEA, Orrefors, Kosta osv. Visst var det mycket skräp men vissa saker var åh, så fina! En Singer symaskin med handvev (skulle ha fotat, den var så otroligt vacker!), vevgrammofoner, gamla kameror, mycket porslin, mässing, kristall, silver, mynt och sedlar för samlare. Sedan var det så klart det där vanliga med kläder, leksaker, skor, lampor, köksutrustning mm. Mycket böcker på engelska fanns det i alla genres, självklart även på spanska.

Jag hade några saker jag höll ögonen öppna lite extra efter - förutom att hålla koll på var sonen och mannen min var (himla bra med en man som är lång): en klocka vid tv:n, en sekatör, en mortel samt porslin av den typ (el liknande) vi har här i huset vi hyr eftersom jag lyckats spräcka en assiett i fyra delar. Mannen min tittade på gamla datorer och spel. Han stod länge och höll i en vacker gammal barometer. Sonen kollade också spel och höll ögonen öppna efter LEGO (han har ju bara en knökfull flyttkartong och lite till - magasinerat, dock).

Just ja, det fanns även ett stånd där de sålde begagnade barnkläder! Jag nämner detta för det är tydligen inte så vanligt i Spanien att man köper det begagnat. Det var besökare där som rev runt i kläderna men de kanske inte var spanjorer...

Man hör ju alltid att man ska pruta så det försökte vi göra. Fungerade inte alls! Men jag köper inte en gammal välanvänd sekatör för 8 € när jag kan köpa en liknande ny för samma belopp i en butik. Mannen min hittade någon gammal kuriosa-dator som de skulle ha 45 € för, samma finns på nätet för ca 20 €. Jag hittade förresten en mortel i mässing men de skulle ha 20 € för den och då fick det vara, jag har farmors jättefina i gjutjärn magasinerad. Och hammaren fungerade bra! :)

Så även om här på loppmarknaden fanns ALLT så kom vi ändå hem tomhänta. Det trodde jag inte, hade en extra kasse i handväskan...

Det var lite konstigt väder idag, det var ett blåsigt ingenting-väder. Det var inte kallt men heller inte varmt (ca 20 grader), det var molnigt men ljuset var jobbigt så vi gick med solglasögon på ändå.

Såg förresten att det även var någon typ av marknad mellan Camino Viejo de Coín och Park Comercial Miramar. Det var mycket folk där så vi stannade inte, en loppis per dag räcker.

Vi hade i alla fall det rätt kul, fast mannen min sa när vi trötta kom hem att det där gör han inte om. Vi får väl se... :)

Ikväll ska vi prova på en sak till: vi ska beställa hem pizza till middag! Dessa ska vi vräka i oss framför TV:n medan vi ser på "Jurassic Park" i 3D.

torsdag 20 november 2014

¡De spanska tecknen!

När man sitter med ett svenskt tangentbord och ska skriva något på spanska så blir det verkligen många extra tryckningar. Varför ska de ha så mycket extra accenter, extra prickar, vågor, uppochnedvänt och allt? Varför krångla till det?

Vi har ju inga konstiga bokstäver i det svenska alfabetet, eller hur?

Öhhhh... nädå, inte alls... Inga konstiga prickar!

Accenter vet jag hur man gör precis som trema (två prickar över bokstaven) och jag är inte helt mañana när det gäller tilde.

Men de uppochnedvända utropstecknen och frågetecknen?
Jo, jag har kommit fram till detta:

Tecken      Ascii-kod
Utropstecken   ¡ Alt + 0161   Håll Alt nedtryckt medan siffrorna skrivs in.
Frågetecken ¿ Alt + 0191

En annan variant är ju att lägga in tecknen på en tangent på en ledig plats eller byta ut ett annat tecken man sällan använder. Men mannen min säger att det är rätt bökigt så då kör jag nog på koden. Ibland lyssnar jag på honom. Ibland - när det passar...

Vill man veta mer om dessa koder, om det är något mer tecken man saknar, så finns en uppsjö t ex här!

onsdag 19 november 2014

Registrering av bil - akt 1

För en dryg månad sedan var vi i kontakt med Gestoría Rosales i Fuengirola. Vi behöver nämligen hjälp med att registrera om bilen i Spanien och det känns som att det är inget man direkt gör själv... Mycket papper och blanketter. Vi fick då informationen om att det var inte så bråttom, kom tillbaka när ni blivit residenta.

Så eftersom vi blev det i måndags är det dags att ta tag i bilen, den måste registreras om inom en månad från att man blir resident.

Imorse besökte vi därför Antonio på Gestoría Rosales igen och den här gången hade vi med oss tjocka pärmen samt även mappen med ALLA bilpapper som hör till bilen. Mannen min suckade djupt när han såg vad som fanns där.
- Va, har du med dig broschyren på bilen från när vi köpte den?
- Ja.
Han bara skakade på huvudet.

Ca två minuter senare frågade Antonio om något, han hittade nämligen inte vår bilmodell i de spanska listorna (surprise-surprise!) och jag kunde då triumferande plocka fram broschyren där informationen stod.

Var det något mer någon ville om det där med att jag är en ekorre?
Inte? Nä, just det... tänkte väl det!

I alla fall så har jag nu visat upp pass, residencia-kort (första gången!), bilens registreringsbevis och betalat 700 €. Det kommer kosta ungefär så mycket. Antingen får vi betala lite till eller så får vi tillbaka...

Vad som händer nu är - som jag förstår det - följande:
* Antonio kontaktar ITV, den spanska bilbesiktningen, och beställer en tid.
* Om några dagar får vi reda på när besiktningen ska ske, papper förbereds.
* Vi hämtar upp papper hos Antonio, därefter åker vi till ITV i Malaga och besiktigar bilen.
* Bilen registreras och efter ytterligare några dagar har vi de nya skyltarna.

Det bör ta ca 2 veckor... Nåja... Mañana-varningsklockan klämtar i min skalle dock.

Som alltid finns det dock en liten sak till som gör att allt inte är riktigt glasklart. Antonio hittade ju inte vår bilmodell i den lista han hade så troligen finns den då inte heller i listan som spanska trafikverket har. Då kan det bli så att den som handlägger ärendet väljer att ta den modell som bilen liknar mest alternativ kan handläggaren gå på den information som står på det svenska registreringsbeviset. Här kommer det som inte är så kul: risken är att handläggaren gör det enkelt för sig och väljer det första alternativet. Den modellen har dock en högre utsläppsfaktor (125 CO2 g/km) än det är på vår bil (som är en ECO-bil och har 119 CO2 g/km). Har man 120 CO2 g/km och uppåt betalar man 4,25% (och stigande beroende på hur mycket utsläpp) extra i skatt på bilens värde, under 120 CO2 g/km är det skattefritt. Har vi "tur", dvs om handläggaren gör som han ska, så kommer vi att få tillbaka ca 350 € av de där 700 € vi betalade. Om jag fattade det rätt...

Men nu är det ju vi och därför kommer vi väl att få betala 350 € extra...

tisdag 18 november 2014

Tjocka pärmen

I mitt inlägg om residencia-ansökan nämner jag "tjocka pärmen". Tänkte berätta vad det är, ett litet tips till er som kanske har allt detta ansökandet framför sig.

Jo, det är helt enkelt en pärm som jag har satt plastfickor i. Simpelt! Allteftersom vi har fått en hel del viktiga papper har jag satt dem i pärmen. För ofta är det så att ska man ansöka om något så behöver man uppvisa minst ett av alla de papper som sitter där.

Så vad har vi nu i den pärmen?

Jo, det första man hittar är så klart våra NIE-papper. Har även en kopia på respektive ut i fall att...

Sedan har vi certifikatet på att mannen min har ett bankkonto. Jag ska nog också ta och skaffa ett, nu när jag blivit resident och allt.

Har några kopior på passen också, de behövs emellanåt. Det viktigaste är dock att man har med sig originalen men de brukar jag ha i handväskan. Dessutom åker passen ur plastfickorna...

Vi har våra personbevis, stämplade och signerade av svenska Skatteverket.

Vi har även papper på att vi är gifta samt ytterligare ett på att vi är föräldrar till vår son. Allt stämplat och signerat av Skatteverket. Dessutom har vi översättningarna på dessa gjorda av en auktoriserad översättare, stämplade och signerade.

Vi har hyreskontraktet där vi bor nu i radhuset. Hade vi ägt en fastighet hade det väl varit något typ av ägarbevis av detta som suttit i den plastfickan.

Vi har även kontrakten för våra mobiltelefonnummer samt dito för internet och tv.

Utskrift av registreringen av mannen mins företag finns också i en plastficka.

För tillfället finns även ett papper skrivet av bilförsäkringsbolaget i Sverige på att jag har bonus på bilförsäkringen, Bonus Certificate. Detta kommer jag nog att få lämna ifrån mig när vi nu ska registrera om bilen till Spanien. Det gör att man betalar mindre på försäkringen och det är ju alltid önskvärt.

Jag borde nog skriva ut en faktura eller två också som visar att vi bor där och betalar räkningar typ el eller vatten (Fast det får vi ingen, vi får bara en liten handskriven lapp instucken under dörren med hur mycket vi har förbrukat. Hysteriskt...). Av någon underlig anledning vill byråkratin ha det emellanåt, det står t ex att de gärna vill ha det när man ansöker om Padrón.
Ansöker, gör eller registrerar man padrón, förresten? Tror man registrerar...

När jag har fixat till plastade kopior av våra residencia-kort så kommer jag att sätta originalen i pärmen.

Där kommer säkert även papper på bilen att hamna i en plastficka också. När den väl är omregistrerad, vill säga.

Spanien är definitivt INTE inne på det där med papperslöst samhälle... Det kan man konstatera ganska fort. Någon hade frågat på banken vad de gjorde med alla papper man skriver under för att öppna ett konto. Jo, de skannas tydligen in och så arkiveras även originalen, dessutom kopior på pass, NIE osv. Hade det inte räckt med att de skannade in NIE? Nä, det är väl det där med hängslen och livrem... Har man en gång börjat med det är det svårt att sluta med en av dem. Tänk om Spanien skulle stå med rumpan bar för att det inte finns en kopia på en vattenfaktura!

Hur som helst, min pärm är jättebra, det är lätt att ta den med sig och man har då med sig allt man behöver för att fortsätta klösa sig in i det spanska systemet.

Just ja, en sak till! Jag har valt en plastpärm och att sätta plastfickor i den. Det visade sig vara bra när en kaffetermos vältes ut över pärmen i bilen igår! Bara att torka av. Puh! Dessutom är det så att vi vissa avseenden ska man inte hålslå dokument (t ex registreringsbeviset av bilen) för de kan av vissa länder/myndigheter då uppfattas som makulerade. Ett hålslaget papper går dessutom lätt sönder efter några turer i den spanska byråkratidansen.

Och ja, jag är en riktig kontorsråtta och administratör! :)

måndag 17 november 2014

Residencia - akt 3

Ja, här kommer då den tredje och sista delen (hoppas jag) om vår residencia-ansökan.

Imorse stoppade vi ned tjocka pärmen med alla papper i samt passen i original. Vi satte oss i bilen och tog "the scenic route", dvs den utmed havet, och kom fram i god tid. Hade det inte blåst så förskräckligt hade vi strosat runt lite för det är fint i Benalmádena.

I stället satte vi oss inne i vestibulen på Policía Nacional och väntade på Andrea som åter skulle få hjälpa oss med språk och administration med polisen. Därefter satte vi oss på väntstolarna i någon minut eller två innan vår stund var kommen.

Andrea plockade fram sin mapp med alla blanketter och papper som vi lämnat till dem för flera veckor sedan och som de sedan har sammanställt och förberett.
Först var det mannen min och det var bara att kolla pass, skriva under blanketten, titta lite på något papper. Klart.
Sedan var det min tur. Det var ungefär samma sak: kolla pass, skriva under, titta på papper, prata med Andrea. Klart.
Och sist då sonen: pass, mannen min skrev under papperet i stället för sonen, prata med Andrea, bläddra papper, prata med Andrea som nu började se lite stressad ut. Födelsebevis? Vi har inget födelsebevis med.

Jag kände hur jag började bli upprörd och stressad.
- Men ni har ju fått allt ni skulle ha. Dessutom så står det EXAKT samma saker på första sidan på det där papperet som visar att vi är föräldrarna, det där från Skatteverket.

Blädder-blädder...

Andrea pekar och börjar prata sig varm för de ihophäftade och översatta papperen som ligger i högen vi gett till damen på andra sidan skrivbordet och hon verkar till slut godta det. Puh!

Sedan vänder sig damen mot skrivaren och lägger i papper med små gröna etiketter på. Hon stämplar dem efter utskriften och så har vi dem: de gröna små residencia-korten. Med plast på bara en sida...

Här kommer det lustiga. Man ska alltid ha med sig residencia-kortet och man ska alltid uppvisa det i kombination med giltig identitetshandling (typ körkort). Men det är inte av så pass bra kvalité att man kan ta med sig kortet i original, man får inte plasta in det själv. Men det går bra att kopiera fram- och baksida och plasta in kopian för att ha i plånboken. Hört talas om badge-skrivare, Spanien?

Vi har i alla fall residencia-kort nu. Det tog ca 20 minuter, om man nu inte räknar alla dagar och veckor innan...

Snart ska jag iväg till kinaaffären vid sonens skola och se om de har några självlaminerande plastfickor - de har ju allt.
Nästan.

Edit 2015-05-03:
Här är de andra akterna:
Akt 1
Akt 2

Residencia - akt 2

Då ska vi se vad som hänt sedan sist!

Akt 1 i det här med residencia finns här.

Och här kommer akt 2:

Advokatbyrån skulle ju som sagt leta upp en dag när vi skulle kunna åka till polisen i Torremolinos i ställe för Fuengirola. då vi inget hört på två dagar ringde jag till utlänningsbyrån i Benalmádena. Jag hade tänkt fråga hur lång tid det tar innan man kan få en tid ens. Men damen där sa på sedvanligt bryskt spanskt sätt att de hade sedan en vecka tillbaka öppnat ett nytt kontor för NIE- och residenciaansökan hos Policía Nacional i Arroyo de la Miel. Jag försökte fråga om man behövde boka tid men hon sa bara att de hade öppet mellan 9 och 13.

Jag vidarebefodrade detta med telefonnummer och allt till advokatbyrån som inte hade en aning om detta. De skulle fixa allt, frågade om det funkade att vi åker dit på fredagen (den var i fredags, alltså). Visst, inga problem. Vi säger till i skolan, sonen kommer när han kommer på fredag.

Sedan kommer det mail om att de hade varit förbi och kollat var det låg och att de då fått information om att man ska boka tid så nu har de bokat tid till måndag 17 november kl 10. De hade även ringt för att få mer information men bara blivit runtkopplade...

Nytt mail till skolan med ny dag, sonen kommer på fredag men inte måndag förmiddag.

Det känns som att allt är lite mañana igen... Det blir alltså en akt 3 också.

fredag 14 november 2014

Dos raciones de Churro, por favor!

Svenska Skolan i Fuengirola anordnar kurser i spanska för vuxna. Vi hade många tankar och diskussioner huruvida vi skulle delta, om vi båda skulle gå eller bara en av oss... Och vem i så fall?

Vi hade gärna gått båda tillsammans men vad gör vi då med sonen under 1,5 timme varje vecka? Vi vill inte lämna honom ensam hemma och i skolans lokaler får han av någon orsak inte vara även om han hade suttit stilla och spelat på sin platta.

Vi diskuterade, dividerade och kom fram till att mannen min går kursen och jag går "brevid". Jag har ju läst spanska för en evighet sedan och kan förhoppningsvis plocka upp den via honom. Fröken "Me llamo Kerstin" sa dessutom att jag inte var välkommen... Nähä, tack... (för att jag kunde lite för mycket för att räknas som nybörjare).

Så mannen min har nu gått ett tag, jag kan inte direkt påstå att jag hängt med bredvid som jag sagt jag skulle göra, jag kanske ändå borde ha gått kursen...? Men mannen min sa igår att jag hade blivit vansinnig, det hade gått för långsamt fram. OK, men jag är fortfarande oerhört frustrerad över att emellanåt inte göra mig förstådd! Måste nog sätta lite fart på den biten.

Hur som helst, igår fick de i läxa att gå till ett fik och beställa churros! Me llamo Kerstin vill dessutom ha fotobevis på det.

Vad är då churros? Jag har hört talas om churrerior och trodde att det var korv... korvmojjen, liksom. Mannen min beställde två portioner (han var så duktig, så!) och på bordet ställdes det fram ett stort fat med detta:


Det är alltså som.... munkar...? Det är friterat, i alla fall. Där vi var, Churrería Casa Felipe i Fuengirola, får man dessutom en kopp med kladdig choklad som man ska doppa churrosen i (alla churrerior serverar inte chokladen till). Gott! Fett!
Mannen min beställde två portioner - det hade räckt med en!

Den delikata läxan är gjord!

Vi sa att detta är något man inte direkt äter varje dag - max en gång i månaden, lite som pizza eller hamburgare - men vi ska gå en gång till nästa vecka med vännen Fru Torreblanca som också går spanskakursen. Och sonen bör väl också få testa detta. Men han vet inte om det så han får vänta lite till...

torsdag 13 november 2014

Maten som blev RIKTIGT god!

Återanvändning av gammal plockmatsbild
Ibland blir man så där lite extra nöjd med sig själv!
- Jamen, så kan du väl inte säga! tänker du som är svensk.

Jo, det är precis det man kan och dessutom ska! Det är jätteviktigt att faktiskt känna sig glad, nöjd och stolt över något som man själv har gjort om det så är att man har snickrat en pinne eller kokat lite extra gott vatten.

Igår klappade jag mig lite extra på axeln för middagsmaten blev så supergod! De hade extrapris på fläskkotlett på Mercadona (3,90 €/kg!) så jag grillade den i skivor, la den i lite marinad innan.

På Mercadona köpte jag även en burk med kikärtor så jag gjorde en egen variant av hummus (har ju inte allt hemma som man "ska" ha i en riktig hummus). Den nya stavmixern med liten hacktillsats fick verkligen visa vad den dög till!

Och så köpte jag två aubergine som jag grillade och gjorde Baba ghanouch á la mig av.

En röra till slängde jag ihop med tomat som bas, supergod att bre ut på baguetten vi hade till.

Idag kom mycket av det som repris men då i form av plockmat. Kotletterna skar jag i strimlor och vi åt dem kalla tillsammans med lufttorkad skinka, oststavar, grönsaker, korv och rörorna. Och brödet!

En överslagsräkning på kostnaden för råvaror och grillkol: ca 7-8 € för två middagar för tre personer! Snål som jag är så känns det bra - jättebra!

How it's made

Det här är verkligen inte relaterat till Spanien men jag måste ändå dela med mig.
Eller jo, jag kan nog vrida till det till Spanien och nya saker: nya TV-kanaler och -program!

Jag tittar inte så mycket på TV längre, sitter ju desto mer vid datorn. :) Men sonen sitter på morgonen och tittar och ÄNTLIGEN har han upptäckt att det finns ju annat än dessa hysteriska barnprogram som man blir så stressad av att se och höra. Han har ÄNTLIGEN hittat Discovery Channel! Och på morgonen går det en serie som heter "How it's made". Vi har har nästan kommit för sent till skolan några gånger för om det är något som jag kan fastna för så är det när man ser hur saker fungerar eller tillverkas!

I den här serien visar de hur allt möjligt tillverkas! Jag tycker det är helt fascinerande att se rullande band och robotar som fyller, borrar, skruvar, vrider, vänder, kastar... Men det är lika fängslande att se någon göra något för hand, hur en armbandsklocka monteras ihop eller en träsko snidas ur en träbit.

Så jag ville bara dela med mig, filmerna som bara är ca 3 minuter var finns på YouTube.

Enjoy!

onsdag 12 november 2014

Regn och rusk

Igår vaknade vi till regn och rusk igen, just nu är det gråmulet och "de" säger att det ska komma lite mer vått uppifrån. Ett dopp i havet eller poolen känns väldigt avlägset och kommer väl inte att hända de närmaste månaderna.

Tittar man på statistiken så sägs det att november är regnrikast, under vintermånaderna här så kan det regna tre dagar i streck men att det den fjärde dagen kan vara strålande solsken och varmt - nästan shortsvarmt! Hur klär man sig då?

Minns ni den här (blogginlägg 20140711)?
Den köptes i Sverige och används nu, perfekt.
Men det går inte in något tjockt under den
så den kommer bli för kall emellanåt.
Eftersom alla mina vinter- och höstjackor hade många år på nacken lämnade jag dem till bättre behövande, vi hade i alla fall inte plats med det i bilen. Och så får man chansen att köpa något nytt! Frågan är ju vad man ska köpa...

Man behöver nog något som är vindtätt, regntätt och varmt. Kapuschong är ju bra, gärna avtagbar. Det ska gå att bekvämt sitta i bilen, det ska vara lätt att ta av sig om/när solen tittar fram. Snyggt måste det ju vara så klart. Och inte kosta en förmögenhet.

Tror inte att det finns ett enda plagg som prickar i alla de kraven... Är lite inne på någon sorts regnjacka/-kappa som är så stor att man kan få plats med något varmt under. Samtidigt så får det ju inte bli bylsigt.

Fast till sist så är det butikernas utbud och min plånbok som styr. Vi måste nog ge oss ut ganska snart för sonen har vuxit en decimeter igen (känns det som) och behöver också nytt.

Hittade den här bloggen där jag har lånat texten om de olika månadernas väder på Solkusten, så man vet vad man har att vänta:

Januari - kallaste mânaden. Ofta soligt, men bara 10-15º. Ibland kryper temperaturen ner till 1-2º under nâgra dagar.
Lângärmat, jacka, paraply. Mössor till smâ barn.
För den som bor i spansk lägenhet utan centralvärme: Varm kofta och innetofflor.
Februari - Oftast regnigt men med nâgra fina dagar. Inte sâ kallt som i januari.
Mars, april - Opâlitligt väder. Ibland soligt och upp till 25º, men kallt i vattnet. Ibland ösregn och 15º.
Kortärmat, lângärmat, paraply. Badkläder för modiga. Solkräm behövs.
Maj - 20-30º och oftast sol, men nâgra regniga dagar. Kyligare pâ kvällarna.
Vattnet blir varmt och bergen är fortfarande gröna.
Juni - Solsäkert men varmt och torrt. Kring 30º. All växtlighet blir brun.
Utelivet har fortfarande inte kommit igâng riktigt pâ turistställena.
Juli, augusti - 30-40º, torrt, mycket trafik, mycket folk pâ stränderna.
Full fart pâ utelivet i kustbyarna.
September - 25-35º, varmt i vattnet. Kan regna nâgon dag, annars sol.
Oktober - 20-25º och oftast fint väder. Kan regna riktigt ordentligt nâgon dag. Börjar bli kallt i vattnet.
Kortärmat + kofta eller jacka och paraply.
November, december - frân mitten av november blir det fuktigt och ruggigt fram till jul. 10-20º.
Lângärmat och jacka.

söndag 9 november 2014

Glömt!

Vi har precis ätit middag, resterna av fredagens lasagne och som alltid är det godare då.

Mitt under middagen säger mannen min lite spelat surt "Det är Fars Dag idag".

Åh, herre jisses! Det har jag ju helt och totalt glömt! Och jag kan ärligt säga att det har inte hänt - NÅGONSIN!

Sonen satt mest och sa "Mäh! Hur skulle jag veta det? Varför har ingen sagt något?". Jaha, så blev det mitt fel igen.

Lånat bild från skickapresenter.net
Som tur är bryr sig inte mannen min om Fars Dag.
- Du hade blivit skitsur om det var Mors Dag, sa han och helt korrekt: skitsur är bara början.

Men å andra sidan så ska man ju ta seden dit man kommer och lite googlande säger att här i Spanien är det inte Fars Dag idag, det är tydligen den 19 mars.

Så det måste helt enkelt vara därför det har helt gått mig förbi... Så klart!

Men grattis till min pappa på Fars Dag i Sverige idag! KRAM!

lördag 8 november 2014

I butiken: mjölk

I Sverige är familjer antingen blå, gröna eller röda. Någon enstaka kan vara gul, i sällsynta fall brun. Vanligaste nu är väl grönt, skulle jag tro.
Nu pratar jag inte politik utan jag pratar mjölk. Och brun är ju den där gammeldagsmjölken, den med lite högre fetthalt. Kanske inte finns kvar...?

När vi har åkt till Spanien på semester har vi alltid haft ett pentry eller kök så att vi ska kunna laga lite mat och göra en kopp kaffe. Till kaffet vill vi båda ha mjölk och sonen dricker det till maten. Men som svensk är man egentligen helt borta när det inte längre står ARLA på förpackningen. Och i närbutiken är det dessutom blandat med spanska och engelska så det är semi, entera, full, half och allt vad det nu är.

Så nu tänkte jag försöka reda ut det här med mjölken.

Det absolut första som slår en är ju att men herrejisses, det är 30 grader varmt och här står mjölken ute i butiken, inte i kyldiskarna! Eller jo, det står visst mjölk där med...

Det finns alltså två varianter: Fresca som är som vår vanliga färskmjölk i Sverige och UHT, det är ultrapastöriserad mjölk som klarar att stå i rumstemperatur i flera månader så länge den inte är öppnad.

Först och främst vill jag visa hur det ser ut på Carrefour och deras avdelning för UHT-mjölk:

 

Hur många meter kan det vara? 10-12...? Bara mjölk. Bara UHT. Så vilken ska man ta?

Det finns i stort sett tre sorter:
Entera  3,6 % fett  Vanlig mjölk    Whole or Regular på engelska 3,25 %
Semi Desnatada   1,5 % fett  Mellanmjölk Reduced fat på engelska 2 %
Desnatada
 0,5 % fett
 Lättmjölk
Low fat på engelska 1 %
Skim milk eller Nonfat 0,5 %
3,6 % till vänster, 1,5 % i mitten och 0,5 % till höger.

Sedan finns det lite olika med extra vitaminer, utan laktos och annat...

Hur är det med färgerna då? Är det rött, blått och grönt här med? Jo då, det är samma färger. Men tro inte att bara för att den är röd så är det vanlig mjölk.

Här intill har vi Carrefour, visserligen deras med extra vitaminer och inte den jag brukar köpa.
 
3,6 % till vänster, 1,5 % i mitten och 0,5 % till höger.
Men sedan har vi då Puleva som jag tror är ett av de största märkena på mjölk i Spanien. De kör ett annat race, det var det jag upptäckte när jag kom hem med en kartong vitt vatten trots att det var röd förpackning. OK, de har ju rosa men det är väl bara en designfråga, tänkte jag. Nähäpp... Tydligen inte.

Så vad lär man sig av detta?
Kolla vad det står - gå inte på färgen!
Och ska man köpa Puleva, Carrefour, Lidl eller annat märke? Det är ju en fråga om pris och smak - som allt annat här i livet.

I butiken: krossade tomater - del 2

Igår var jag och handlade på Carrefour (igen) och eftersom jag började känna att jag fått lite mer grepp om tomatburkarna så tittade jag på hyllorna med andra ögon.

För att visa hur svårt det kan vara så är här en bild på alla Tomate Frito, dvs tomatkonserver som är lite mer "såsiga" och kryddade med t ex olja, lök och salt:

De två raderna längst till höger är ketchup-varianter och pizzasåser. Pastasåserna finns på ett annat ställe i butiken.

Sedan har vi då de "vanliga" tomatkonserverna där jag dessutom hittade ännu en variant, den heter Tomate Troceado och det är det närmaste jag har hittat vanliga krossade tomater. De som heter Tomate Triturado är passerade, inga skal eller fröer är med (öppnade dessa två burkar till lasagnen igår).

Jag roade mig med att samla ihop de olika tomatkonserverna av märke Carrefour, butikens egna märke.

De har även ett lågprismärke som man ser skymta i bakgrunden, de med vita etiketter.

torsdag 6 november 2014

Kardemummajakten del 4 - The end!

Ja, nu har jag ju ingen ursäkt! Nu måste jag ju baka en omgång bullar igen för allt finns hemma!

Jag klippte upp en påse med hela kardemummafrön och andades djuuuuupt. Åhhhhhhhh..... Vilken helt underbar doft! Stack påsen under sonens näsa och han sa drömmande "Bullar..."

Sedan "mortlade" jag dem fint. Dvs jag tog hammaren och bankade som en galning på fröerna som låg i en vikt kökshandduk med lite plast emellan. Funkade bra.

Så det är på gång, jag har arbetat ihop degen och den står just nu på jäsning. Det är ju det där med jäsning som kan vara lite trixigt. Här finns bara kalla stenytor att ställa bunken på och då blir det inget vidare, även om det inte drar och luften är varm. Så jag tog bunken i famnen och gick ut på terrassen där solen värmer skönt trots de svala 20 graderna i luften idag.

Känn på den, Sverige! (Fick just foto från mamma och pappa med den första snön...)

Jag stod ett tag med bunken i famnen och tänkte att det här måste ju vara idealet, stå i solen så blir det värme från mig också. Men köket måste städas upp innan utbakning så det går ju inte.

Just nu står bunken ute i solen med en tjock mörk frottéhandduk om sig. Värme och stiltje.

Ursäkta den suddiga bilden...
Just ja, ingredienserna jag har använt är dessa:

Mjöl (märke Carrefour)
Socker (köpt på Carrefour)
Mjölk (märke Carrefour, Entera)
Smör (märke Bocage, köpt på Eroski, tror jag)
Vaniljsocker (köpt på Lidl)
Jäst (märke Levital, köpt på Carrefour)
Ägg (köpt på Carrefour)
Kanel (Carrefour - rätt smaklös)
Kardemumma (Kockens)

En liten stund senare...

JISSES, vad det jäser på terrassen!

En liten stund senare...

Nu är de utbakade och står på köksbordet och jäser, solen har nästan gått ned. Jag har experimenterat lite (mannen min gillar inte det)... Jag har även rört ihop smet till en kladdkaka och upps! Lite smet bara hoppade över till den utkavlade fjärdedelen av degen och spred ut sig!
Tänk er kombinationen: kardemummabulldeg med chokladkladdkaka! Hur kan det går fel?

En liten stund senare...

Vår vän, mamman till en i sonens klass, bor i Torreblanca, det är inte långt härifrån. Fru Torreblanca (hon som länsade plantbutikerna med mig för någon vecka sedan) har följt min kardemummajakt och suckat lite "Har du kollat i svenskaffären?". Nä, det är fusk, har jag hela tiden hävdat. Idag berättade Fru Torreblanca att hon varit i svenskbutiken i Los Boliches i ett annat ärende och såg kardemumma så hon passade på att köpa "utifall att, bra att ha hemma". Måste fråga vad hon betalade...

Bullarna då? Jättegott! Super! Underbart! Önskar ni kunde känna doften här hemma just nu! Bullarna med "kladdkakefusion" som mannen min kallade mitt experiment var i hans tvivlande sinne godkända men som den traditionalist han är föredrar han de vanliga kanelbullarna - utan russin.

Sonen och jag - vi är i det avseende inga traditionalister. Bullar = GOTT!

Dags att ta ut kladdkakan!

I butiken: krossade tomater

Att gå i en matvaruaffär tar rätt lång tid - alltför lång tid! - tycker mannen min. Och att stiga in i en spansk matvarubutik (Carrefour, Mercadona, Eroski, Lidl och alla de andra) blir ju en ny värld i jämförelse med ICA, Coop, Hemköp osv. Att sedan hitta runt i den nya världen tar ännu längre tid... För vad är det som står på hyllorna, egentligen?

Vi tar det här med krossade tomater. Eller egentligen konserverade tomater, för det finns ju olika: hela, krossade, passerade, smaksatta, puré osv. Och sedan tillkommer som vanligt olika märken i form av butikernas egna och olika producenters. Men som jag har upplevt det så är det i Sverige alltid "rena" tomater (OK, det är säkert något konserverande tillsatt) med olika konsistens eller mängd vatten. Ungefär så.

Här i Spanien fattar jag ännu ingenting... Tomate Triturado, Tomate Frito, Tomate Entero, Tomato Tamizado, Tomato Pure, Tomate Salsa Pizza...Till dessa varianter finns Extra och Casero, Suave och Con Aceite m fl. Och tittar man på innehållsförteckningarna finns där oljor, salt, peppar, lök, socker, citronsyra mm.

VICKEN TOMATRÖRA! Rena salsan, alltså!

Så nu ska vi se om jag kan kan bena upp det här, kanske t o m lära mig något?

Enligt Googles översättning:
Tomate Triturado krossade
Tomate Entero hela
Tomate Tamizado passerade
Tomate Frito tomatsås
Tomate Pure tomatpuré
Casero hemlagad
Con Aceite med olja

Vad är det då för skillnad på Frito och Tamizado? Är det så att frito alltid innehåller en massa lök, olja och kryddor, tro? Det finns även en Frito som är Suave (mjuk) och den var väldigt söt i smaken. Inte vad just då när jag lagade mat hade räknat med...
Om jag vill köpa passerade tomater så ska jag alltså hålla koll efter Tomate Tamizado och vill jag ha vanliga krossade så är det Tomate Triturado? Men varför är det då salt i mina Triturado-burkar i skåpet?

Känns som att jag ska hålla mig till de tre första alternativen även om det i hyllorna finns mängder med Frito. Jag gillar ju att krydda själv.

Goodis!

Nej, jag har faktiskt inte stavat fel, Goodis stavas med två o.

För nu pratar jag inte om sådant man så gärna stoppar i munnen utan sådant man sätter i (eller kanske oftast på) öronen: hörlurar.

Sonen har nämligen fått nya hörlurar, han har en tendens till att vara oförsiktig (ovanligt med en 9-åring!) så det blir lätt glapp i dem och han gör därför av med några set per år. De används flitigt vid kontakt via Skype med sina gamla vänner i Sverige i kombination med de nya här i Spanien.

Teknikens under - inga gränser!

I alla fall, sonen fick sina nya i förrgår och älskar dem, vännerna säger att nu hörs han ju riktigt bra. Han skrattade högt och förtjust över namnet på dem: GOODIS!
Helt ärligt, jag skrattade också högt när jag hittade dem i butiken.

Det är härligt att vara lättroad - det blir så mycket roligare då!

tisdag 4 november 2014

Kardemummajakten del 3

Jakten är över! Idag låg det ett tjockt kuvert i brevlådan:



Tänk en sådan snäll mamma jag har! Och smart som köpte både hel och mald kardemumma! Generellt sett föredrar jag den hela för det blir oftast mer smak då, men emellanåt vill man ha den malda, t ex i en sockerkakssmet är det såååå gott!

Åsnan skrittade visst lite snabbare över Pyrenéerna den här gången! 4 dagar tog det. Alltså inte över Pyrenéerna utan från Sverige till Spanien.

Kom på att jag glömt berätta om vad jag gjorde med den tesked kardemumma jag rensade så fint. Jodå, visst blev det bullar - redan samma kväll! Jag hade dock inte så mycket smör hemma så jag hade solrosolja i degen vilket gjorde den lite "tunn" i smaken. Men faktum är att de jag hann frysa in inte alls kändes lika tunna när de sedan tinades upp (de försvann i ett huj!). Jag vet att många gnäller på att mjölet är konstigt här i Spanien, att det jäser inte som det ska osv men jag har inte märkt någon skillnad, faktiskt. Det som ställde till problem för mig var dock när jag stod och knådade degen och tänkte att sedan ska jag kavla ut den... Öh... Kavel? Jag har ingen kavel! Den ligger ju så fint magasinerad hemma i Sverige, den. PET-flaskorna var för buckliga och jag fick inte bort etiketten från glasflaskan jag hade. Så det blev till att trycka ut degen med fingrarna. Jag hade ju bestämt mig för kanelsnurror så då ska det banne mig bli det också!

Ja, jag är envis.

För någon dag sedan var jag inne i en kinaaffär (roliga affärer det där, man kan hitta ALLT om man inte är ute efter kvalité) och köpte mig en kavel. Så nu måste jag nog allt baka bullar igen - de tog slut i förrgår. Men i kväll blir det definitivt inte för vi har ingen jäst hemma. Eller smör...

Residencia - akt 1

Ja, vad ska man säga... Var ska man börja... ?

Kan ju börja med att berätta vad residencia är, dvs så som jag har uppfattat det. Det är alltså att man skriver sig i Spanien. Vi skriver ut oss ur Sverige och skatterna och in oss i Spanien med i alla fall lite lägre skatter. I runda slängar...

För att kunna ansöka om residencia behöver man uppfylla vissa kriterier:
* Man ska ha NIE
* Man ska ha en inkomst
* Man ska ha en sjukförsäkring

Mannen min uppfyller ju detta med sitt företag och de sociala avgifter han nu betalar in till spanska staten. Jag gör det ju inte... jag är tydligen enligt spansk definition hemmafru.

Hemmafru? JAG?! I mitt huvud ekar nu det där skräckfilmsljudet "Skriii-skriii-skrii...!" från vilken film det nu är. Det där man hör när någon står med kniven i högsta hugg. Psycho?

Fast det var inte det jag skulle skriva om...

I alla fall, det kunde ju bli lite komplicerat det här så vi vände oss till vår advokatbyrå och de bokade tid hos polisen i Fuengirola till idag, de skulle fixa alla papper. Vi behövde bara dyka upp med passen i handen. Sonen skulle få slippa skolan under några timmar.

Igår eftermiddag fick jag ett mail från advokatbyrån där de sa att eftersom de har bokat in oss på polisen i Fuengirola har de uppgivit att vi bor i Fuengirola. Öh... VA?!

Jag fick tag i dem i morse innan den utsatta tiden och frågade varför och jo, det kunde ta 1-2 månader att få tid vid Torremolinos-polsen (dit vi då tydligen tillhör) så därför blev det Fuengirola-kontoret och så skulle vi bara anmäla annan adress efteråt.
- Men adressen stämplas ju på residencia-kortet, sa jag. Vad tror du de tycker i Benalmádena när vi ska skriva in oss i kommunen (Padrón) och det står Fuengirola? Kommer de då inte säga att vi måste skaffa nytt residencia-kort i alla fall med korrekt adress?
- Jo.... ja... det har du rätt i... det tänkte jag inte på... tänkte bara på att ni hade bråttom...
- Vad är det för adress ni har skrivit in på papperen?
- Det är en hyreslägenhet vi har, brukar använda den...

Det slutade med att vi avstyrde det hela, de får vaska fram en tid på något sätt så att det blir rätt från början. Det känns liksom som att risken finns att det kan gå fel i alla fall, då behöver man ju inte medvetet göra fel.

Nu tar det ännu mer tid! Vi har ju redan "förlorat" några veckor på att vänta på den idag. SUCK!

Nä, nu ska jag väl jobba lite med mannens företag innan jag åker och hämtar sonen, jag är ju hemmafru.

SKRIII - SKRIII - SKRIII...!
(tryck fram till ca en minut)